Bröllopsdag

För första gången har vi idag "riktig" bröllopsdag! Vi gifte oss nämligen på skottdagen så vi har bara bröllopsdag vart fjärde år. Dessvärre är maken inte hemma så fira ska vi göra i helgen istället.

När vi skulle gifta oss hade jag oerhört ont i min rygg och åt starka tabletter som man absolut inte blanda med alkohol och dessutom fick jag migrän och mådde hemskt illa hela dagen. Ändå var jag helnöjd med allt!

På fömiddagen skjutsade mannen in mig till frissan i stan där jag fick håret uppsatt och sminkade mig och bytte om. Eftersom jag hade så ont i ryggen var jag tvungen att med jämna mellanrum lägga mig ner på golvet inne i frisersalongens fikarum och någon champagne, som de bjöd på, var det inte tal om. 

 När jag var klar blev jag hämtad av familjen och vi styrde kosan mot fotografen. På vägen dit stannade vi och hämtade upp blommorna. Buketten var helt enligt mitt önskemål; stökig med trollhassel, blåbräsris, ranunkel och vide men några snödroppar gick inte att få tag i.

Jag var hemskt rädd att det skulle synas på bilderna att jag mådde illa, men de blev otroligt fina trots min stela rygg och min migrän. Jag tackar fotografen!

Inför själva vigseln i Överluleå kyrka var jag inte alls nervös förrän vi stod innanför de stora dörrarna och väntade medan det ringde i kyrkklockorna! Då blev jag allt lite pirrig, men väl inne i kyrkan var jag ganska lugn. Det mest nervösa var när man skulle säga efter prästen och mannens "JA" ekade så högt i kyrkan att det fnissades lite i bänkraderna.

Efteråt gick vi i samlad tropp ner till Norrigården, som ligger strax intill kyrkan. Där väntade brudskål, förrätt, varmrätt och "tårta" med kaffe. Tårtan bestod av ett våningsfat med vita prinsessbakelser och semlor eftersom min man är semeltokig och jag älskar prinsesstårta. 

När vi började prata bröllop sa min man: "Om vi ska dansa brudvals kommer inte jag!" Inte för att jag heller ville ha någon vals just, men någon slags dans vore ju kul och faktiskt var det maken som kläckte den briljanta idéen att bandet som skulle spela fick spela den låt vi dansade till när vi träffades: "I turn to you" med Melanie C och så "dansade" vi till den. 

Vi bröt upp ganska tidigt eftersom jag inte mådde riktigt bra och tog en taxi till hotell Bodensia där vi hade hyrt en svit. Det fullkomligt rasade ris ur håret när jag började plocka ur alla hårnålar.

Morgonen efter fick vi frukost på rummet och vi hann med ett kort hej till en del av våra gäster som också bodde på hotellet innan vi åkte hem till vårt hus där min syster med man och barn hade bott tillsammans med dottern över natten.

Fick jag göra om vår bröllopsdag skulle jag inte ändra på någonting! Förutom migränen och det ryggonda förstås...

Snö

Dagens väder: +1 snöfall och mulet på morgonen sedan SOLSKEN (snödjup förmodligen ca 1 m!)

Vilken lyckodag det har varit idag! Allt har gått min väg! Och som rosen på prinsesstårtan(!) låg detta i brevlådan när jag kom hem:

Skönt! Inte för att jag hade oroat mig speciellt. Snarare hade jag nästan glömt bort det, men när kuvertet väl kommer känns det så klart bra med ett sådant svar.

Siri har det bra i sitt nya hem, men vi har fortfarande inte vant oss vid att ingen kommer och hälsar vid dörren när man kommer hem eller tigger i köket så fort det prasslar. Hon har förmodligen haft lättare att vänja sig.

Årets snömängd är fullkomligt hysterisk! Under de tio vintrar jag bott här uppe i norr har vi aldrig haft så mycket snö! Det är skönt att bo i lägenhet och slippa skotta, men det ställer till bekymmer när man är kvinnlig, kissnödig lokförare... Tänk dig att du kliver ut för att kissa och drar ner brallorna för att sätta dig på huk, men det är så mycket snö att skinkorna landar i snön. Då är det lätt att hålla sig för skratt!

Och idag när jag var ute på fotosafari med min nya kamera kring kyrkan sjönk jag plötsligt ner med ena benet och fick snö ända upp till låret!! Min första tanke var: "Hoppas ingen såg!" Sen: "Hur ska jag komma upp?"

Långt, men intressant (lite får man väl ljuga)

Arbetsveckan susar fram och imorgon kör jag sista tåget för den här perioden. Det går undan! I morse lämnade jag ett Bollnäs där snön nästan försvunnit och det regnade lätt. Här i Vännäs är det kallare och massor med snö och hemma likaså. Hoppas att den skyndar sig att smälta!

Att det är mycket snö fick jag erfara två gånger idag under min körning när jag klättrade ner från loket för att kissa och sjönk ner till knäna med skorna fulla av snö och skinkorna mot den kalla snön... Ni kan ju tänka er synen... Tur att ingen såg!

Jag hade sån enorm beslutsångest om jag skulle ta med den nya kameran, men eftersom jag är barnsligt rädd om mina saker fick den stanna hemma. I alla fall den här gången.

Igår var jag och en kollega ute och åt middag. Det var förvisso ingen fin restaurang, men en viss service och trevlig personal förväntar man sig oavsett var man är. Eftersom det var ett enklare ställe gick vi fram till disken och tänkte beställa, men blev raskt ombedda att sitta ner och fick menyer att titta i. Det var det enda som gick rätt till under hela middagen egentligen... För den enda tjej som jobbade "ute på golvet" var, förutom alla restauranggäster, upptagen med att serva sin familj, mamma, bröder mfl, och diskutera olika privatsaker med dem. Hon hade ingen koll på vart maten skulle, vem som skulle ha vad eller vad folk hade beställt. När hon äntligen kom och tog vår beställning sa hon att vi kunde påminna(!) henne om vitlöksbrödet vi ville ha till förrätt när hon kom med drickan, vilket vi också gjorde. Lik förbenat fick vi vår mat efter lång väntan utan att ha fått vårt vitlöksbröd! Min kollega påpekade det efter maten så då fick vi in det! Tur att maten var ok i alla fall.

För att jämföra kan jag berätta att jag här på hotellet i Vännäs ikväll bjöds på en förrätt för att de tyckte att det tog så länge innan maten blev klar och då tog det inte längre tid än igår! Servicen var på topp och maten likaså.

Medan jag åt kunde jag inte undgå att höra grannbordets samtal. De var ett större sällskap på fem vuxna och ett barn och eftersom jag satt så nära dem och den äldsta damen i sällskapet var rätt högljudd gick det inte att missa en del lustigheter... Eller vad sägs om det här: Den nya prinsessan som föddes i veckan heter Estrelle. "Det var ett R i. Det är jag säker på!" Eller att min bloggvän Anki, som var med i "Halv åtta hos mig" i veckan hela tiden kallades Annie (de diskuterade var de olika deltagarna bodde och blev lite oense om exakt vilket område i Umeå just hon bodde tills den mest envisa av dem kom på att det var ju inte henne hon menade). Sen kom nog det värsta av allt: "Skottår inträffar mycket sällan! Inte alls vart fjärde år..."

Vad ska man säga? Inget. Jag betalade och gick upp på mitt rum, mätt och nöjd och njöt av TV:n istället.

Manglade bröst

Dagens väder: -9 mulet (fortfarande och länge till en massa snö)

Då var det gjort! Brösten är manglade och fotograferade och det gjorde inte det minsta ont.

Men den stora händelsen den här veckan är att Siri ska flytta! Efter nästan tio år hos oss ska hon flytta till min syster i Stockholmstrakten där även Siris barnbarn bor. Vi kom till en punkt när vi insåg att det inte är snällt att ha henne kvar hos oss när vi är borta så pass mycket som vi är och kommer att vara under hela det här året. Siri gillar sällskap. Eftersom det verkar stört omöjligt att sälja en vuxen katt (jag har försökt!) hade vi i tanken kommit så långt som att vi nog skulle bli tvungna att avliva henne, men då min syster fick höra det sa hon att hon kunde få flytta hem till dem!

Så imorgon tar jag flyget till Arlanda, lämnar över katten och åker hem igen. Visst känns det lite sorgligt, men Siri får det nog bättre. Och får hon inte det har vi i alla fall gjort allt vi kunnat för henne.

Fyrtio

Dagens väder: -17 (kl.9) dimma (snödjup ca 60 cm)

Jaha, då har man fyllt 40 och inte känner jag mig ett dugg mer vuxen än jag gjorde innan. Det är precis som innan; hjärnan känns som 17 och kroppen som 86... En underlig kombination.

På födelsedagen låg det bara ett brev i brevlådan- en kallelse till mammografi... Jag vet att man blir kallad efter att man fyllt fyrtio, men det här kändes nästan makabert!

I present fick jag bl a en hett efterlängtad systemkamera så nu har jag ägnat de sista dagarna åt att läsa instruktionsbok och testa olika inställningar. Trots att jag är dunderförkyld kunde jag igår inte låta bli att gå ut och testa lite utomhusfotografering. Annars är det Siri som fått stå för det mesta fotomodellandet vilket jag tycker hon sköter bra.

Galenpannan och galenmannen

Dagens väder: -10 mulet (Samma snödjup som tidigare)

För ett tag sedan läste jag ett blogginlägg om en kvinna som hängde upp sin mans kalsonger i julgranen för att uppmärksamma karln på att det var dags att slänga ut eländet. Eftersom jag gjorde en liknande sak i början av december kan jag inte låta bli att berätta det trots att min man inte gillar att bli omnämnd här.

Det var en tisdag i början av december och jag kom hem från ännu en arbetsvecka, trött som varje gång. Min man är flitig med att plocka i och ur diskmaskinen, men trots att vi bott ihop i ca tio år vet han fortfarande inte hur jag vill ha vissa saker och var olika saker i köket ska vara. Jag skriver jag för han lagar inte mat och då anser jag att det är jag som får bestämma var köksgrejerna ska vara.

I början av vårt förhållande ställde han allt på bänken som han inte visste var det skulle vara, men då fick ju jag stoppa in hälften av sakerna så jag bad honom hellre stoppa in det fel än att lämna det framme.

Nåväl, nu kom jag hem från jobbet, trött som attan och ser hur alla möjliga saker står på fel plats i skåp och lådor och det slår fullkomligt slint i skallen på mig. Allt jag hittar i hemmet som står på fel plats tar jag och ställer ännu mer fel! Hallen fick en rad av kastruller på golvet, glas och kaffekoppar ställde jag huller om buller i skåpen, en del rättvända, en del upp och ner och en del andra prylar i hemmet som var på fel plats hamnade på ännu konstigare ställen.

Jag trodde i min enfald att detta skulle förstås av den kära maken, men icket! Han klev bara surt över alla kastruller på väg mot köket... Och ja, jag vet att man ska prata istället, men när man berättat samma sak i tio år och förklarat tanken med varför sakerna ligger där de gör vet jag inte vad man ska göra mer!

Sen har vi det här med inredning... Som ni redan vet är det ett stort intresse jag har och kan absolut inte trivas och må bra om jag inte har det fint omkring mig. Maken är inte så brydd utan låter mig hållas, men i hans sons rum ser jag ingen anledning att göra någon ansträngning eftersom de ändå och "förstör" och stökar ner om jag försöker göra fint där. En blomma i fönstret har jag lyckats ställa  in och den är inte alltför illa åtgången. Döm om min förvåning när mannen efter att ha bett mig hjälpa till att göra det lite mysigare där inne hänger upp ett skohorn i en lampa! Någon som fattar hur män tänker??

Guld och diamanter

Dagens väder: -11 mulet med lätt snöfall (ca 50 cm snö)

Ljuset återvänder så sakteliga. Dagen är nu två och en halv timme längre här uppe i norr än den var vid vintersolståndet. Ändå är det ju så länge kvar till sommaren... Att det dessutom ska bli kallare de närmaste dagarna gör ju inte att sommaren känns närmare heller, men jag gör mitt bästa för att låtsas att våren är på väg. Härom dagen köpte jag en liten kruka med vit krokus och en kvist vide och gjorde ett litet "arrangemang". Nu hoppas jag bara att de hinner slå ut innan jag åker iväg och jobbar...

Helgen har jag ägnat åt det jag kan bäst; klanta till det! Lördagsmorgonen började jag med att tappa min mobil under vattenkranen som stod på för fullt... Jag fiskade snabbt upp den, torkade av utsidan, stängde av den, tog isär den och la den på tork och efter några timmar när jag testade att slå på den                                                           igen fungerade den helt normalt. Ibland ska man ha tur!

På eftermiddagen när jag duschade var det dags för nästa klantighet. Jag har ett par såna där "peelingvantar" och efter att ha skrubbat kroppen i duschen och skulle dra av dem höll mina ringar på att följa med och åka ner i avloppet!! Det hade varit en dyrare affär än om mobilen gått sönder eftersom vigselringen har sju diamanter...

En gång när jag var i yngre tonåren tappade jag ner mitt älskade guldhjärta med gravyr, som jag fått av min mormor i 10-årspresent, under en altan hos några vi hälsade på i Arontorp på Öland. Snälla som de var bröt de upp nästan hela golvet för att hitta mitt guldhalsband, men vi hittade det aldrig trots att jag sett var det åkt ner mellan plankorna. Så kanske någon arkeolog i framtiden hittar ett guldhjärta som det står Anna 3/2 1982 på...

Mat-tjuv

Min lilla, bärbara dator har varit  "sjuk" sen tidigt i höstas, men nu är den äntligen frisk igen!! Det är skönt att kunna ha den med när jag reser i jobbet och bekvämt att kunna surfa här hemma även när vår gemensamma dator är upptagen. Att vänta när jag är surf-sugen gör mig fort på dåligt humör. Gillar inte att dela saker och den här är BARA MIN!

Mannen och jag går nästan om varandra under hela våren. Vi ses varannan helg, men vi är ju vana sen förr så det ska nog gå bra. Dessutom är jag ju svårt enstörig så jag klarar mig definitivt.

Siri saknar sin husse mycket. Han har lärt henne att hon alltid får slicka hans tallrik när han har ätit klart (vilket irriterar mig till vansinne eftersom det gör att hon tigger våldsamt så fort man är i köket) så igår när jag reste mig för att hämta min telefon såg hon sin chans...

Nu är glada julen slut, slut, slut...

Dagens väder: -4 mulet och lätt snöfall (ca 40 cm snö)

...julegranen kastas ut, ut, ut...

Egentligen är jag rätt noga med att behålla julpyntet till tjugonde dag knut, men då är jag inte hemma och jag vägrar ha det framme för länge så därför åker granen ut och ljusstakar och stjärnor upp på vinden redan imorgon. Sedan är det bara att vänta på våren... Och då menar jag den riktiga våren. Den gröna våren. Inte det som infödingarna här uppe i norr kallar vår; snöslask och solsken... Vår för mig är knoppande grönska och vårlökar och det dyker i bästa fall upp första veckan i maj... Läääänge kvar...

Men lite mer ljus har vi i alla fall fått! Redan imorgon är det en timme ljusare än vad det var vid vintersolståndet i vår lilla stad! HURRA!!

Julen är här

Dagens väder: -3 klart

I år skulle vi ha en riktig gran hade jag bestämt! Förra året blev det ingen alls eftersom vi flyttade och året före det hade vi den konstgjorda framme så nu var det på tiden tyckte jag.

 Som alltid i den här stan var det ett stort pyssel att hitta någonstans att köpa granar, men efter några tips hittade jag en stor fin gran! För stor skulle den så klart vara. Vad har man 3,25 i takhöjd till om man inte ska utnyttja det? Precis som vanligt handlade jag innan jag hade tänkt till och när jag skulle trycka in den stackars granen i bagageluckan fick jag knappt in den, men efter en stunds pressande satt den stenhårt fast och jag rullade hemåt med bagageluckan på vid gavel och en gran hängande alldeles för långt ut...

Årets nyinköpta julpynt; en vit julbock och ekollon till granen.

Väl hemma höll jag knappt att få ut den och att baxa den genom porten och upp för trappan resulterade i drivor med barr eftersom den var så gigantisk att när jag bar den trampade jag på grenarna. Självklart sopade jag efter mig.

Siri undrade förstås varför jag släpat hem ett snöigt träd och lagt på hallgolvet, men när den väl tinat upp och stod på sin plats var hon nöjd med att ha fått ett mysigt träd att ligga under och en julgransfot att dricka vatten ur.

Jag blev nöjd med årets gran. Den är precis lagom stor för vårt vardagsrum. Visst var det lite extra pyssligt att få lamporna att räcka runt och att nå upp i toppen för att sätta upp spiran, men det var det värt! Och jag har aldrig haft en gran som luktar så mycket gran.

Annars är det snålt med julpynt här hemma. Jag tar inte alls fram allt jag har utan bara favoriterna och inte förrän sista veckan innan jul. Man hinner ju bli kräkless om man ska se tomtar från första advent till tjugondag knut! För att inte tala om hur mycket granen skulle barra om man tog in den då...

Nu återstår bara att önska er alla en riktigt GOD JUL!!