Galenpannan och galenmannen

Dagens väder: -10 mulet (Samma snödjup som tidigare)

För ett tag sedan läste jag ett blogginlägg om en kvinna som hängde upp sin mans kalsonger i julgranen för att uppmärksamma karln på att det var dags att slänga ut eländet. Eftersom jag gjorde en liknande sak i början av december kan jag inte låta bli att berätta det trots att min man inte gillar att bli omnämnd här.

Det var en tisdag i början av december och jag kom hem från ännu en arbetsvecka, trött som varje gång. Min man är flitig med att plocka i och ur diskmaskinen, men trots att vi bott ihop i ca tio år vet han fortfarande inte hur jag vill ha vissa saker och var olika saker i köket ska vara. Jag skriver jag för han lagar inte mat och då anser jag att det är jag som får bestämma var köksgrejerna ska vara.

I början av vårt förhållande ställde han allt på bänken som han inte visste var det skulle vara, men då fick ju jag stoppa in hälften av sakerna så jag bad honom hellre stoppa in det fel än att lämna det framme.

Nåväl, nu kom jag hem från jobbet, trött som attan och ser hur alla möjliga saker står på fel plats i skåp och lådor och det slår fullkomligt slint i skallen på mig. Allt jag hittar i hemmet som står på fel plats tar jag och ställer ännu mer fel! Hallen fick en rad av kastruller på golvet, glas och kaffekoppar ställde jag huller om buller i skåpen, en del rättvända, en del upp och ner och en del andra prylar i hemmet som var på fel plats hamnade på ännu konstigare ställen.

Jag trodde i min enfald att detta skulle förstås av den kära maken, men icket! Han klev bara surt över alla kastruller på väg mot köket... Och ja, jag vet att man ska prata istället, men när man berättat samma sak i tio år och förklarat tanken med varför sakerna ligger där de gör vet jag inte vad man ska göra mer!

Sen har vi det här med inredning... Som ni redan vet är det ett stort intresse jag har och kan absolut inte trivas och må bra om jag inte har det fint omkring mig. Maken är inte så brydd utan låter mig hållas, men i hans sons rum ser jag ingen anledning att göra någon ansträngning eftersom de ändå och "förstör" och stökar ner om jag försöker göra fint där. En blomma i fönstret har jag lyckats ställa  in och den är inte alltför illa åtgången. Döm om min förvåning när mannen efter att ha bett mig hjälpa till att göra det lite mysigare där inne hänger upp ett skohorn i en lampa! Någon som fattar hur män tänker??

Guld och diamanter

Dagens väder: -11 mulet med lätt snöfall (ca 50 cm snö)

Ljuset återvänder så sakteliga. Dagen är nu två och en halv timme längre här uppe i norr än den var vid vintersolståndet. Ändå är det ju så länge kvar till sommaren... Att det dessutom ska bli kallare de närmaste dagarna gör ju inte att sommaren känns närmare heller, men jag gör mitt bästa för att låtsas att våren är på väg. Härom dagen köpte jag en liten kruka med vit krokus och en kvist vide och gjorde ett litet "arrangemang". Nu hoppas jag bara att de hinner slå ut innan jag åker iväg och jobbar...

Helgen har jag ägnat åt det jag kan bäst; klanta till det! Lördagsmorgonen började jag med att tappa min mobil under vattenkranen som stod på för fullt... Jag fiskade snabbt upp den, torkade av utsidan, stängde av den, tog isär den och la den på tork och efter några timmar när jag testade att slå på den                                                           igen fungerade den helt normalt. Ibland ska man ha tur!

På eftermiddagen när jag duschade var det dags för nästa klantighet. Jag har ett par såna där "peelingvantar" och efter att ha skrubbat kroppen i duschen och skulle dra av dem höll mina ringar på att följa med och åka ner i avloppet!! Det hade varit en dyrare affär än om mobilen gått sönder eftersom vigselringen har sju diamanter...

En gång när jag var i yngre tonåren tappade jag ner mitt älskade guldhjärta med gravyr, som jag fått av min mormor i 10-årspresent, under en altan hos några vi hälsade på i Arontorp på Öland. Snälla som de var bröt de upp nästan hela golvet för att hitta mitt guldhalsband, men vi hittade det aldrig trots att jag sett var det åkt ner mellan plankorna. Så kanske någon arkeolog i framtiden hittar ett guldhjärta som det står Anna 3/2 1982 på...

Mat-tjuv

Min lilla, bärbara dator har varit  "sjuk" sen tidigt i höstas, men nu är den äntligen frisk igen!! Det är skönt att kunna ha den med när jag reser i jobbet och bekvämt att kunna surfa här hemma även när vår gemensamma dator är upptagen. Att vänta när jag är surf-sugen gör mig fort på dåligt humör. Gillar inte att dela saker och den här är BARA MIN!

Mannen och jag går nästan om varandra under hela våren. Vi ses varannan helg, men vi är ju vana sen förr så det ska nog gå bra. Dessutom är jag ju svårt enstörig så jag klarar mig definitivt.

Siri saknar sin husse mycket. Han har lärt henne att hon alltid får slicka hans tallrik när han har ätit klart (vilket irriterar mig till vansinne eftersom det gör att hon tigger våldsamt så fort man är i köket) så igår när jag reste mig för att hämta min telefon såg hon sin chans...

Nu är glada julen slut, slut, slut...

Dagens väder: -4 mulet och lätt snöfall (ca 40 cm snö)

...julegranen kastas ut, ut, ut...

Egentligen är jag rätt noga med att behålla julpyntet till tjugonde dag knut, men då är jag inte hemma och jag vägrar ha det framme för länge så därför åker granen ut och ljusstakar och stjärnor upp på vinden redan imorgon. Sedan är det bara att vänta på våren... Och då menar jag den riktiga våren. Den gröna våren. Inte det som infödingarna här uppe i norr kallar vår; snöslask och solsken... Vår för mig är knoppande grönska och vårlökar och det dyker i bästa fall upp första veckan i maj... Läääänge kvar...

Men lite mer ljus har vi i alla fall fått! Redan imorgon är det en timme ljusare än vad det var vid vintersolståndet i vår lilla stad! HURRA!!

Julen är här

Dagens väder: -3 klart

I år skulle vi ha en riktig gran hade jag bestämt! Förra året blev det ingen alls eftersom vi flyttade och året före det hade vi den konstgjorda framme så nu var det på tiden tyckte jag.

 Som alltid i den här stan var det ett stort pyssel att hitta någonstans att köpa granar, men efter några tips hittade jag en stor fin gran! För stor skulle den så klart vara. Vad har man 3,25 i takhöjd till om man inte ska utnyttja det? Precis som vanligt handlade jag innan jag hade tänkt till och när jag skulle trycka in den stackars granen i bagageluckan fick jag knappt in den, men efter en stunds pressande satt den stenhårt fast och jag rullade hemåt med bagageluckan på vid gavel och en gran hängande alldeles för långt ut...

Årets nyinköpta julpynt; en vit julbock och ekollon till granen.

Väl hemma höll jag knappt att få ut den och att baxa den genom porten och upp för trappan resulterade i drivor med barr eftersom den var så gigantisk att när jag bar den trampade jag på grenarna. Självklart sopade jag efter mig.

Siri undrade förstås varför jag släpat hem ett snöigt träd och lagt på hallgolvet, men när den väl tinat upp och stod på sin plats var hon nöjd med att ha fått ett mysigt träd att ligga under och en julgransfot att dricka vatten ur.

Jag blev nöjd med årets gran. Den är precis lagom stor för vårt vardagsrum. Visst var det lite extra pyssligt att få lamporna att räcka runt och att nå upp i toppen för att sätta upp spiran, men det var det värt! Och jag har aldrig haft en gran som luktar så mycket gran.

Annars är det snålt med julpynt här hemma. Jag tar inte alls fram allt jag har utan bara favoriterna och inte förrän sista veckan innan jul. Man hinner ju bli kräkless om man ska se tomtar från första advent till tjugondag knut! För att inte tala om hur mycket granen skulle barra om man tog in den då...

Nu återstår bara att önska er alla en riktigt GOD JUL!!

Hjälp! Eller helst inte...

Dagens väder: -5 solsken och ca 0,5 mm(!!) snö på marken

På äldre dar (så kan man väl kalla det när man snart ska bli 40) har jag upptäckt något jag i och för sig vetat länge hos mig själv, men inte förstått varit så uttalat. Jag har hemskt svårt för att ta emot hjälp. Att jag har svårt att be om hjälp har jag vetat länge. I mina ögon är det en svaghet, ett nederlag. Att jag dessutom gillar att göra saker på mitt sätt gör att det blir svårt att acceptera en hjälpande hand.

På sista tiden har jag dock märkt att jag blir oerhört stött om någon får för sig att lyfta min väska, bjuda mig på en drink eller öppna en dörr för mig. Jag förstår ju rent praktiskt att det är dumt att ta illa upp eftersom de bara menar väl, men hela mitt inre skriker "Jag kan själv!!"

Dessutom är det så generande! Att någon gör något bara för min skull. Skillnad är om de tex håller upp dörren när jag kommer bakom eftersom de ändå var tvungna att öppna den för sig själv. Men att receptionisten  på hotellet jag kom till en kväll efter ett av tågen jag kört hade gjort en macka åt mig för att "jag tänkte att du skulle vara hungrig när du kom så sent". Jag kunde inte blivit mer generad om hon så stått naken innanför disken när jag checkade in!

Missförstå mig nu inte! Visst uppskattar jag det på så sätt att jag ser deras omtanke, men jag hade föredragit om de inte gjort något alls. Delvis kan det kanske ha att göra med att jag tycker det är oerhört obehagligt att bli "tittad på" och uppmärksammad vilket verkar vara en medfödd talang jag begåvats med för så här såg jag ut när jag var liten och någon vänlig tant tittade ner i vagnen på mig:

Så vill ni vara snälla mot mig gör er inget besvär! Inte för min skull åtminstone. Puss på er!

Adventstid

Dagens väder: +1 mulet och ca 0,5 cm snö på marken

Hemma efter ännu en arbetsvecka. Nu är det bara två såna kvar sen ska jag vara jul- och nyårsledig! Det ska verkligen bli skönt trots att jag gillar mitt jobb. Jag känner mig riktigt vintertrött i förskott... Väldigt o-bra eftersom det bara är november och jag inte brukar piggna till förrän framåt maj...

Idag har hemmet adventpyntats eftersom jag inte har tid med det i helgen. Lika bra att börja i tid också för det är ju alltid någon sladd eller lampa som saknas.

Förra året struntade jag i allt vad advent- och julpynt heter eftersom vi skulle flytta. Därför var det extra roligt i år. Fast visst var det lite pyssel när allt ska upp så himla högt, men de stora stjärnorna gjorde sig bra i våra stora fönster. Jag ramlade inte ner från stegen, varken ner på golvet eller ut genom fönstret så då anser jag dagen lyckad!

Kökssoffan

Dagens väder: -3 solsken

Här händer det grejer! Idag har kökssoffan fått nytt tyg! Tapeten i köket är inte den lättaste att matcha, men jag tyckte att det här tyget passade bra. Det blir mycket färg och mönster, men båda känns "retro" och i och med att färgerna i sofftyget är diskreta och fler av dem går igen i tapeten funkar det tycker åtminstone jag.

Och medan jag skriver borras det i taket i köket. Snart har vi kanske lampor över köksbordet också!

Inredning och väder

Dagens väder: +3 solsken

Så var jag hemma igen. Först ska jag svara på varför jag inte alltid skriver ut vilket väder vi har. Meningen är att mina inlägg ska börja med väderinfo, men om jag inte är hemmavid eller om det är mycket tidigt på dagen och jag inte vet hur vädret kommer att bli känns det meningslöst. Sådana gånger hoppar jag över det.

Helsingborgsväder en lördag i november

Arbetsveckan innehöll ovanligt mycket ledig tid både pga av få körningar, men också pga nattarbete. Meningen är förstås att man ska sova på dagen om man jobbar på natten, men det är jag dålig på. En dag tillbringade jag med shopping i Västerås. Jag besökte Å-kanten för att köpa en fin kökshandduk till min dotter och "snubblade" då över dessa hysteriskt fina koppar från Green Gate!

De gick att köpa styckevis och kombinera färgmässigt hur man själv ville. Jag började med fyra, men räknar med att så småningom kanske köpa fler (hur ska jag kunna låta bli?!). De är små, bara 7 cm höga och passar utmärkt till en liten kopp kaffe på maten eller som efterrättsskål till tex mousse eller något annat man bara vill ha av. Behöver jag säga att färgerna var som gjorda för vårt kök? Sedan gick jag till Åhléns och köpte deras sista tre meter av tyget Ofelia i vitt, svart, rosa och grått. Det ska få hänga på väggen i vardagsrummet till våren.

Jag hann även med ett besök i vår kungliga huvudstad under arbetsveckan och hade då en lunch med pappa högst på önskelistan. Som tur var kunde han! Det var länge sen vi sågs så det uppskattade jag mycket! Efter maten tog jag Saltsjöbanan till Saltsjö Järla (nostalgi på hög nivå eftersom jag jobbat i krokarna i 10 år!) och promenerade till mormors grav där jag tände ett ljus och planterade en julros. Det var första gången jag besökte graven sedan hon dog så det var förstås lite sorgligt.

Medan jag varit borta och jobbat har hatthyllan, som mannen och grannen tillverkat efter min beställning, kommit upp på väggen. Äntligen har vi någonstans att hänga ytterkläderna!

Höst

Oj, vad tiden går fort! Min ledighet är slut och om en stund kommer flygtaxin och hämtar mig och jag flyger till Göteborg och börjar en ny arbetsvecka.

Spegelblank älv och grönt gräs igår

Årets höst passar mig utmärkt! Visserligen har det regnat ovanligt mycket, men på sista tiden har det dessutom varit ovanligt varmt. Jag har snö-ångest i år och skulle önska att vintern blev helt snöfri (vilket självklart är en utopi i denna landsända). Än så länge är gräset grönt och det är plusgrader ute. Jag minns dessa dagar andra år då det varit både -10 och en hel del snö så jag njuter så länge det varar! Ju senare snön kommer desto kortare snösäsong eftersom den alltid försvinner ungefär vid samma tid. (Men jag hoppas ändå, med en dåres envishet, på en snöfri vinter)