Tiga är guld?

Jag hann inte mer än resa ned och köra ett tåg så blev jag sjuk! Så nu ligger jag på mitt hotellrum i Skandiahamnen utanför Göteborg och tycker synd om mig själv. Egentligen är det väl en typiskt manlig sysselsättning, men så har jag heller aldrig varit speciellt kvinnlig. Det enda jag har att roa mig med är att surfa och se dålig TV, men å andra sidan orkar jag inte göra något heller så det är väl bara att gilla läget som det så fint heter.

I hela mitt liv har jag fått höra att jag ska tänka innan jag talar. När jag var liten var det för att mina utlägg om än det ena, än det andra bestod av en massa "eeeeh" och "ööööh" medan jag funderade på vad jag skulle säga härnäst. Inte så kul att lyssna på förstås. Som vuxen säger jag ofta för mycket eller fel saker istället. Munnen liksom bara går utan censur från hjärna till mun.

Därför blev jag mycket förvånad när jag en dag upptäckte att jag funderade på det jag tänkte säga innan jag öppnade munnen. Inte av hänsyn till mina medmänniskor utan bara av ren lathet. Jag orkade inte prata i onödan. Resultatet blev nu inte att en massa klokheter ramlade ur min mun, som man kanske skulle kunna tro, utan istället att jag var ovanligt tyst. Det mesta kändes ju onödigt att säga när man funderat på det... Allt utom "Det brinner!" eller möjligtvis "Jag är döende" och inget av dessa alternativ passade just den dagen.