Fortsättning

Ännu ett långt inlägg utan bilder. Eftersom en stor del av berättelsen försvann någonstans på tåget (i Katrineholm? Någon som sett den där?) kommer här fortsättningen:

Medan jag stod och väntade på att få köra igen ringde tågledaren i Malmö upp och berättade att jag skulle bli omledd efter Halmstad. Det skulle innebära att istället för att köra över åsen (läs Hallandsåsen) skulle jag gå via Hässleholm till Tornhill där jag skulle göra rundgång för att byta håll och köra mot Teckomatorp och därifrån till Helsingborgs godsbangård som var min slutdestination. En omväg med andra ord, men det är ju bara att gilla läget i såna situationer. Eller lämna tåget och gå därifrån... Jag valde förstås det första.

Det tog tre timmar innan jag fick rulla vidare. Färden i sig gick relativt smärtfritt, men jag var trött trots att jag slumrat till i stolen någon kvart medan jag väntade. Min ordinarie ankomsttid hade passerat redan medan jag stod stilla vid olyckan och än hade jag många timmar kvar. För att hålla mig vaken pratade jag flera gånger i telefon med en kollega som också var ute och körde. Det är ovärderligt när sånt här händer! När jag började närma mig Tornhill ville jag lägga på för att vara uppmärksam när jag skulle stanna, men plötsligt ser jag att det står Lu på signalerna jag passerar!! Det behöver man inte vara i branschen för att begripa att det inte är förkortningen för Tornhill (den är Thl)!! Tågklareraren hade missat att ställa signalen jag skulle stanna vid till stopp och eftersom jag inte hade kört sträckan mer än en gång tidigare och då åt andra hållet i dagsljus (nu var det mörkt och regnade) fortsatte jag förstås.

När jag stannat och ringt berörd tågklarerare skämdes hon lite, men eftersom Lund inte är något bra ställe att åka omkring och göra rundgång på och ockupera de få spår som finns fick jag fortsätta till Malmö godsbangård! Suck... Rundgången där gick i sig smärtfritt, men självklart gick det inte att uppbringa en endaste slutsignal varken i loket eller ute på bangården så det var bara att gå runt med loket och sen ta slutsignalerna jag redan hade och gå de 607 meterna tåg fram och tillbaka för att flytta dem till den nya aktern. Jag har aldrig sett en så städad bangård som Malmö godsbangård, men den är bekväm för fötterna. Fint grus att gå på istället för knölig makadam. Vem sa att jag inte kan se de små glädjeämnena i en besvärlig situation?

Efter bromsprov var det äntligen dags att rulla åt rätt håll! Oj, så skönt det kändes! Vid det här laget hade jag blivit övertrött och kände mig pigg, men man är inte så kvicktänkt som man tror när man varit vaken så länge. Vid ett tillfälle tex såg jag en ljudsignaltavla där man ska tuta mellan kl. 6 och 22. Först kunde jag inte ens komma på vad den betydde, men när jag väl gjorde det tutade jag för fullt! Det var bara det att klockan var kring två på natten...

Vid 06:45 avslutade jag denna långa arbetsdag och då hade jag även hämtat mina kvarglömda nycklar på tågexpeditionen. Hela veckan har präglats av att jag glömt saker. Mössa och nycklar och igår när jag packade upp här hemma saknade jag en uppsättning arbetskläder! Med telefonen i handen beredd att ringa runt till alla hotell jag sovit på i veckan hittade jag dem i en påse i min annars tomma väska... Hög tid för vila verkar det som.

Och det kända fotbollsansiktet jag delade tågvagn (inte kupé) med igår var Glenn Hysén!