På äldre dar (så kan man väl kalla det när man snart ska bli 40) har jag upptäckt något jag i och för sig vetat länge hos mig själv, men inte förstått varit så uttalat. Jag har hemskt svårt för att ta emot hjälp. Att jag har svårt att be om hjälp har jag vetat länge. I mina ögon är det en svaghet, ett nederlag. Att jag dessutom gillar att göra saker på mitt sätt gör att det blir svårt att acceptera en hjälpande hand.
På sista tiden har jag dock märkt att jag blir oerhört stött om någon får för sig att lyfta min väska, bjuda mig på en drink eller öppna en dörr för mig. Jag förstår ju rent praktiskt att det är dumt att ta illa upp eftersom de bara menar väl, men hela mitt inre skriker "Jag kan själv!!"
Dessutom är det så generande! Att någon gör något bara för min skull. Skillnad är om de tex håller upp dörren när jag kommer bakom eftersom de ändå var tvungna att öppna den för sig själv. Men att receptionisten på hotellet jag kom till en kväll efter ett av tågen jag kört hade gjort en macka åt mig för att "jag tänkte att du skulle vara hungrig när du kom så sent". Jag kunde inte blivit mer generad om hon så stått naken innanför disken när jag checkade in!
Missförstå mig nu inte! Visst uppskattar jag det på så sätt att jag ser deras omtanke, men jag hade föredragit om de inte gjort något alls. Delvis kan det kanske ha att göra med att jag tycker det är oerhört obehagligt att bli "tittad på" och uppmärksammad vilket verkar vara en medfödd talang jag begåvats med för så här såg jag ut när jag var liten och någon vänlig tant tittade ner i vagnen på mig:
4 kommentarer:
Jag tror jag förstår. Det är det där med att bli uppmärksammad du inte tycker om.
Du vill helt enkelt inte ha ngt fokus på dig utan få vara lite osynlig… det vill jag också många ggr speciellt då jag klippt mig:))) eller köpt nya kläder.
Puss på dig och stor kram
Men Anna, så typiskt svensk kvinna du är. Kvinnor kan själv. Jag är eller har varit likadan men försöker få bort inställningen.
I förlängningen innebär det att inte vilja ta emot hjälp med risk att behöva ge en gentjänst, eller?
Jag tycker man ska hjälpa varandra utan baktanke. Naivt???
Jag tror att jag förstår dej. Jag har nämnligen åxå svårt att ta emot hjälp. Finns inte riktigt något ord som förklarar känslan rättvist....
Däremot vill jag GÄRNA hjälpa andra utan en endaste tanke på att få något tillbaka! Jag tycker att man ska hjälpa om man kan, men jag har så svårt att ta emot detta själv utan att känna mej olustig!
..ett svårt känslomässigt problem för mej eftersom jag behöver hjälp med det mesta...
Om jag tänker till mej själv så vill jag nog inte vara till besvär eller belastning för någon, det är nog där som "skon klämmer" för mej..
Kram sötaste <3
Även jag kan känna igen mig i det där. Jag hjälper gärna andra...om jag kan...men ber sällan själv om hjälp. Kanske fel ...inte vet jag, men så är det. "Duktig kvinna reder sig själv" något jag hört när jag var liten. Vi kvinnor är nog oftast så.Jag tycker du ska vara stolt och glad för den hjälp du får, den är ju enbart till dig och visar ju omtanke....något som är mer sällsynt idag, i den stressiga värld vi lever i. Kram på dig.
Skicka en kommentar