För ett tag sedan läste jag ett blogginlägg om en kvinna som hängde upp sin mans kalsonger i julgranen för att uppmärksamma karln på att det var dags att slänga ut eländet. Eftersom jag gjorde en liknande sak i början av december kan jag inte låta bli att berätta det trots att min man inte gillar att bli omnämnd här.
Det var en tisdag i början av december och jag kom hem från ännu en arbetsvecka, trött som varje gång. Min man är flitig med att plocka i och ur diskmaskinen, men trots att vi bott ihop i ca tio år vet han fortfarande inte hur jag vill ha vissa saker och var olika saker i köket ska vara. Jag skriver jag för han lagar inte mat och då anser jag att det är jag som får bestämma var köksgrejerna ska vara.
I början av vårt förhållande ställde han allt på bänken som han inte visste var det skulle vara, men då fick ju jag stoppa in hälften av sakerna så jag bad honom hellre stoppa in det fel än att lämna det framme.
Nåväl, nu kom jag hem från jobbet, trött som attan och ser hur alla möjliga saker står på fel plats i skåp och lådor och det slår fullkomligt slint i skallen på mig. Allt jag hittar i hemmet som står på fel plats tar jag och ställer ännu mer fel! Hallen fick en rad av kastruller på golvet, glas och kaffekoppar ställde jag huller om buller i skåpen, en del rättvända, en del upp och ner och en del andra prylar i hemmet som var på fel plats hamnade på ännu konstigare ställen.
Jag trodde i min enfald att detta skulle förstås av den kära maken, men icket! Han klev bara surt över alla kastruller på väg mot köket... Och ja, jag vet att man ska prata istället, men när man berättat samma sak i tio år och förklarat tanken med varför sakerna ligger där de gör vet jag inte vad man ska göra mer!Sen har vi det här med inredning... Som ni redan vet är det ett stort intresse jag har och kan absolut inte trivas och må bra om jag inte har det fint omkring mig. Maken är inte så brydd utan låter mig hållas, men i hans sons rum ser jag ingen anledning att göra någon ansträngning eftersom de ändå och "förstör" och stökar ner om jag försöker göra fint där. En blomma i fönstret har jag lyckats ställa in och den är inte alltför illa åtgången. Döm om min förvåning när mannen efter att ha bett mig hjälpa till att göra det lite mysigare där inne hänger upp ett skohorn i en lampa! Någon som fattar hur män tänker??
5 kommentarer:
:))))) våra män är så otroligt lika i mkt. Inte bara hockeyintresset utan också hur de tänker:)))
Jag gillar ditt tilltag med kastrullerna.
Exakt så känner jag också att då man pratat och ältat samma sak femtioelva ggr så orkar man inte ta upp det igen utan då gör man ngn vansinnig grej bara för att man inte vet vad annars man ska ta sig till:)
Du den där kvinnan med kalsonggranen måste ha en skruv lös:)))) .
Min man vill nog inte heller bli omnämnd men det skiter jag i då han inte gör som jag säger då får han stå sitt kast:). Vill han läsa så får han men jag tror inte han ens skulle kommentera det jag skriver för han vet att det är ju faktiskt bara sanning.
Stor kram… jag gillar att du är som du är och jag gillar att du delar med dig av livet <3
Så komiskt! Så har jag det med, det där med diskmaskinen, fast jag är tvärtom. Jag VILL att dom ställer det på bänken. Det gjorde Richy i 16 år, och hans nya sambo säjer att han fortfarande kör med det... Tydligen uppskattade hon det INTE.
Morten radar också upp det fint när han plockar ur maskinen...
Inget ovanligt fenomen, helt naturligt *sant*
Man kan vart hos frissan, bytt gardiner, köpt nått nytt men icke ser dom de... helt normalt
Nä det där är inge kul alls. Att inte hitta i sitt eget hem och att inte få respons på sitt missnöje. Det är ibland lätt att hålla sig för skratt ;-)
Ja, dessa karlar!!! Ett släkte för sej minsann!! Tur att det finns kvinnor som kan ta hand om dem när livet blir alldeles för krångligt! *hahaha*
Skicka en kommentar